ibland, tittar jag mig själv i spegeln.. jag står där, så oskyldig.
men endå ser jag mig själv och känner mig dum, för så mycket.

jag har inte alltid varit bäst på allt.
aldrig att jag ens varit i närheten!
man tänker typ alltid, att när jag dör kommer folk vara stolta över mig.
vet ni vad jag tycker om det?
SKITSNACK!

när du dör, då försvinner du.
jo, okej... du kanske har varit en ängel och folk kommer att minnas dig för vem du var.
men ingen kommer att stå och se på när blommorna på graven vissnar.
dom lever vidare...
så, vad gör du i livet om du bara sitter och väntar på att du ska dö?
ingetning, absolut ingenting.

men,
reser du dig upp ur stolen, tar tag i det förflutna och ger framtiden en chans...
det finns inget bättre än att se någon glad, alltså riktigt underbart glad.

det finns stunder då hjärtat hoppar över ett slag, då du kanske märker att du känner dig trygg.
låt de stunder vara föralltid

så,
istället för att dö för någon som folk bara kommer att komma ihåg ditt namn och hur du varit mot dom,
låt dom istället minnas dig, för den person som dom sett upp till,
lyssnat på,
lärt sig av,
förstått,
men inte minst av allt,
älskat...

för att bli respekterad måste du respektera


det är så, jag säger det.







/N